en kärring i ratten på vr
Efter en huippu dag med mina underbara maltakompisar, bar det av hemåt igen. Från Helsingfors. Till Vasa. Med Pendolino. Låter det inte bra? Snabbt tåg, eller?
Efter att ha stått stilla på en station utanför hämeenlinna (parola, ja, man hör ju på namnet att de ligger mitt i ingenstans) i ungefär 15 min, börjar man fundera, vad som är felet. O ja, felet fick vi aldrig veta om, men vi fick veta att den bakre delen av tåget har nå fel, så de måste flytta alla passagerar från vagnarna 1-8 till vagnarna 9-12. Ja, men det är ju jätte roligt. Som packade sardiner far vi iväg från Parola efter ca 1 timmes väntande. "De som har tittat noga, märker, att vi fortfarande står still". De tyckte konduktören efter 35 minuter. Han försökte väl lätta upp stämningen, men de funkade inte riktit.
35 minuter sa konduktören att de skulle ta till Tammerfors. Nå, 35 minuter tog de ju inte. Snarare 1 timme. För vår kära halva till pendolinotåg, fick också nått fel, så vi körde 50km/h.
Väl i Tammerfors byter vi tåg från Pendolino till ett Regionaltåg. Ja, detta blåa, sunkiga tåg tog oss smärtfritt till Seinäjoki, varifrån de hade fixat buss till Vasa.
Kvart före 1 var jag hemma. 2½ timme senare än beräknat.
Men det mest typiska av allt, var att det var en kärring i ratten. Fast int kan man ju skylla på henne att tåget går sönder...
Kommentarer
Trackback
