världens bästa!

Har ingen lust att deppa o sörja nåmer. Försöker att inte göra det, men känslorna kommer ändå till en alltid nu och då. Det tar väl ett tag tills allt blir som vanligt igen, fast det är svårt att släppa det, att ha varit så nära självaste döden skrämmer mig.

Är så otrolit trött också. Har sovit på dagen och ändå känns det som om krafterna är slut. Men med tiden lär väl det också försvinna.

Svårt att le, svårt att skratta, svårt att beté sig normalt. Men jag försöker i alla fall.

Folk har laddat upp bilder frånn måndagen på Facebook. Kanske det hjälper? bara jag skulle orka lägga dem på datorn.